Grillarn

Jag hade ju tänkt ta med er lite mer än vad jag hann. Var på bröllop på lördagen (utomhus vigsel!). Å så jobb hela veckan gjorde det svårt att hinna få tid att blogga.
Hur som helst, jag ringde den som skulle spela orgel till Psalmen alldeles för sent och kom fram till att vi sjunger en Psalm i Gudstjänsten, nr 10 för den intresserade. Å så talade jag med den som hade hand om förbönen och bad denne hålla i en förbönsstund i gudstjänsten.
Till slut hade jag en tänkt ordning.
Välkommen
Kören
Bibelord
Tävling, vi sköt Party poppers så lång vi kunde, kul!
Förbönsstund
Kören igen
Predikan
Psalm 10
Avslutning

Jag tycker vi hade en fin Gudstjänst, trevlig, rolig, djup och intressant. Nu är det Liverpool - Chelsea repris det är kanske inte gudomligt men det är trevligt iaf. Hej hopp vi får se när det blir dags för blogg nästa gång..

Vad är det då som händer på söndag? Några sedan tidigare givna riktlinjer angående söndagens gudstjänst:
- Församlingens sångare medverkar
- Församlingens pastor predikar
- Efter mötet är det sopplunch för den som önskar
- Efter mötet är det också Årsmöte vilket gör att vi ska försöka hålla en kort och koncentrerad gudstjänst
- Det finns en given organist
- Praktiskt runt omkring, låsa upp, ljud, ljus fixas.
- Vi kommer röra oss kring bibeltexten från Apostlagärningarna 17:28 "Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom."

Så av detta ska det formas en kul, härlig, viktig, intresant mötesplats för unga, gamla, kyrkvana, kyrkovana, killar, damer, herrar och flickor.
Sångarna, det vill säga kören, kommer sjunga 4 sånger. Både för oss och med oss. Så då är min tanke att det blir en psalm också.  Vilken?

Jag tänkte faktiskt lova något, denna vecka ska jag blogga hyfsat ofta. Det är ett löfte, eller en pina om man väljer att se det så...
Jag tänkte skriva ner denna veckas resa, uppdraget för denna vecka. På söndag leder jag gudstjänsten i kyrkan och det är mycket roligt tycker jag. Hur som helst jag tänkte på något vis försöka dela med mig av tankarna kring gudstjänsten och vägen fram till mötet. Predikar kommer vår pastor göra och nu hade jag inte den officiella titeln framför mig men det tar språng ifrån frågan är tron bara för några få? Måste man vara religiöst lagd? Imorgon ska jag strukturera upp det lite mer. Men häng med och än hellre, kritisera, tänk högt, fråga. Så ska vi se hur detta formas allt eftersom.

Såg för ett tag sedan en predikan från Matthew Barnett.  Full av inspiration. Det handlar om vikten att få tillhöra och som jag tidigare nämnt hade vi Hans Jansson i Motala i helgen som också talade om att människor som inte är vana vid kyrkan måste känna sig välkomna. Hans sa att en vanlig föreställning om hur det är att bli en kristen är att man går till Gud och lägger sina goda sidor i en vågskål och sedan lägger man de dåliga i den andra skålen och väger de goda sidorna mer så klara man provet.
Själv får jag gå och lägga mina dåliga sidor i en skål som Jesus hämtar och sedan slänger på soptippen. Jesus är min sophämtare som jag behöver tillkalla ofta. Att vara kristen handlar om att förstå vilken skit man är och att Jesus är din sophämtare.
Det jag tänkt säga var dock att trots vår litenhet och inte alltid helt naturliga församlingsformer i Motala så kommer människor till vår församling. De kommer tillbaka och finns i gemenskapen, men inte alltid. Det får mig att tänka. Vad ska vi som församling förmedla till de som kommer till församlingen och stannar ett tag? Vi måste vara vägvisare men hur gör vi? Hur klara vi nästa steg? Ska kyrkfikat vara på stående fot i kyrkhallen? Ställa en kafébuss på torget? Ska vi bjuda in familjer och barn för läxläsning i kyrkan? Ska vi älska städningen i kyrkan och slussa in människor i städgemenskapen? Eller ska vi se till att knacka på deras dörr och bjuda på en smarrig blåbärspaj?

Fredrik Härén säger att alla nya idéer är två tidigare idéer/upptäckter kombinerade på ett nytt sätt. Om det stämmer kan vi lägga åt sidan ett tag. Jag funderar en del i termer ”Hur kan vi som församling möta människor idag”. Ett sätt är att betjäna samhället och människor. En grupp i samhället som lyfts upp lite extra på sistone är ensamstående mammor. Har inte kyrkan en utmärkt chans att betjäna denna grupp genom, barnpassning, läxhjälp eller liknande. Finns det någon som har
erfarenhet eller tankar kring detta, gärna konkreta exempel.
Have it your way, have a nice day!

Jag blir trött. Varför lägger kristna så mycket energi på att leta fel och skaffa åsikter om andra kristna? Jag tycker absolut det finns anledning att granska, fundera och engagera sig i olika rörelser inom kristenheten. Bakgrunden är den senaste tidens stormar (i det lilla glaset frikyrkovärlden). Jag tänker på Todd Bentley i Florida. Bentley är en ledare som har lett en konferens i Lakeland, Florida. Allt sedan konferensen blivit världsvid känd så har debatten kring dess äkthet böljat fram och tillbaka. Troligtvis ungefär samma debattörer har lagt energi på ledare skrivna från chefredaktörerna på Svensk kristenhets två största tidningar. Världen Idags chefredaktör Carin Stenström skrev en kritisk ledare kring Dagens framtoning på www.dagen.se, och Dagen svarade. Och nu senast det så kallade ”storbråket” mellan Pingst ledare Sten-Gunnar Hedin och EFKs ordförande Stefan Swärd. Jag har inte problem med att man granskar och ifrågasätter varandra och företeelser, snarare tvärtom, jag tror detta leder till förbättring. Järn skärper järn, den ena människan den andra (Ords. 27:17). Mitt missmod ligger i dess framförande och fram för allt i debatten och efterspelet till dessa uttalanden/texter. Det skrivna ordet har länge varit maktfullt och nu med dess tillgänglighet i form av bloggar, forum, Internet-tidningar osv. ges det möjlighet för vem som helst, när som helst och hur som helst att uttrycka sig. Och det går fort att få ut sitt budskap. Genom att rycka ur lite citat ur texter kan man gör sig sin höna, eller om man så vill en ”kvällstidningsartad” artikel uppbyggd som en ordväxling. Men som sagt större delen av det jag lessnar på är dessa händelsers frukt. Det bildas läger för eller emot allt blir svart eller vit. Och det engagerar något enormt. Vi behöver skärpa varandra men inte förkasta varandra. Dessutom hoppas jag att den så kallade bloggosfären, den kristna media och församlingsledare börjar fokusera mer på det som bygger upp och hjälper varandra med tips om hur vi är församling idag. Varför får Stefan Swärd (hittills i skrivande stund) 117 kommentarer på sin blogg om Lakeland och Bentley men 0 NOLL kommentarer kring ämnet ”Kyrkan på stan”? Är det i dessa proportioner som vi kristna engageras? Den här bloggen hoppas jag kommer att handla mer och mer om hur vi som lokal församling möter människor och där vi som är kristna får tipsa och uppmuntra varandra på dessa områden. Jag hoppas vi får se ett trendbrott, en 180° omvändelse från pajkastning och splittring! Kliv ur detta stormiga vattenglas, strunta i ankdammen och se oss omkring i verkligheten. Lyft och fäst!

För andra gången i natt gick larmet på klockan. Har satt några larm för att följa lite höjdpunkter från OS. Phelps tog just sitt 5 guld, i den vanskliga lagkappen. Dessutom andra guldet på ett par timmar. Nu får det bli någon timme med sömn, Men det blir dags för Bordtennis, cykel och rodd om ett litet tag, nästa larm på klockan humana 8:30.
tjipp och hoj